2007 bryggde vi en öl som på många sätt fångade en ny tid för svensk öl. Nästan tjugo år senare är Never Mind The Bollox tillbaka. Och den här gången kommer den inte ensam.

Det är 2007. Dugges har funnits i två år och svensk hantverksöl är fortfarande en ganska liten värld. Från USA kommer berättelser om öl där humlen inte längre spelar en biroll. Öl med mer aromatiska, beskare och mer av nästan allting. En av idéerna som når oss handlar om kontinuerlig humling: att tillsätta humle genom hela koket i stället för vid ett fåtal givna tillfällen.

Vi hör om det och tänker ungefär: det där måste vi testa. Resultatet blir Never Mind The Bollox. En klibbig humlebomb.

Det är en dubbel-IPA på omkring 9 %, byggd kring Centennial och med en rejäl dos av den amerikanska humlefilosofin. Stor. Stark. Fruktig. Besk. Och humlig. Väldigt humlig.

Det här är innan IPA finns överallt. Innan varenda svensk ölkonsument kan rabbla humlesorter och innan dubbel-IPA känns som en självklar del av ett bryggeris sortiment. Never Mind The Bollox är en öl från en tid när rejält humledriven öl fortfarande kunde vara något helt nytt för den som fick glaset framför sig.

Och, den verkar ha träffat rätt.

Ölet tar silver på Stockholm Beer & Whisky Festival både 2008 och 2009. Och, med tiden hör vi också samma historia från många håll: för en del svenska öldrickare var det här en av ölen som öppnade dörren till den nya, humledrivna ölvärlden. Det är lätt att förstå varför.

Gamla beskrivningar av ölet talar om grapefrukt, tropisk frukt, tall, karamell och en ordentlig, lång beska. Själva grundidén var ganska okomplicerad: mycket smak, mycket humle och väldigt lite intresse för återhållsamhet. En klibbig Centennial-humlebomb.

Sedan slutade vi brygga den.

Varför? Det är faktiskt ingen som riktigt minns.

Folket kräver Bollox

Spola fram till 2016. Vid det laget hade Dugges hunnit förändras en hel del. Det hade ölvärlden också. Men i arkivet fanns alla de där ölen som varit med längs vägen. Så vi bestämde oss för att låta andra välja vad som skulle grävas fram.

Vi plockade ut tre öl som inte längre producerades: Fuggedaboutit. Holy Cow. Never Mind The Bollox. Sedan frågade vi våra följare på Facebook och dåvarande Twitter vilken de ville ha tillbaka. Det blev inte direkt målfoto. Never Mind The Bollox vann överlägset.

Så nio år efter premiären återuppstod ölet som Never Mind The Bollox 2.0. Fortfarande 9 %. Fortfarande en dubbel-PA. Fortfarande Centennial i centrum, nu kompletterad med Citra.

2.0 släpptes på flaska och fat som en engångsbrygd. Sedan försvann den. Igen.

Never mind the new school

Ytterligare tio år går. Och, 2026 börjar det kännas som att det är dags igen. Delvis därför att cirkeln på något sätt har slutits. Efter år av hazy IPA, låg beska, juice, frukt och mjukhet har den mer klassiska amerikanska IPA:n börjat kännas relevant igen. Tydligare beska. Tall. Citrus. Grapefrukt. Humle som faktiskt får smaka humle. Old school har blivit new school. 

Men, det finns också ett betydligt enklare skäl till att Never Mind The Bollox kommer tillbaka: Vi gillar ölet. Det har alltid varit något av en favorit på bryggeriet. Och när vi tittade på receptet insåg vi att vi egentligen inte ville göra om särskilt mycket. Processerna i bryggeriet har naturligtvis förändrats sedan 2007, och lite Citra har letat sig in bredvid Centennial. Men själva idén är i princip densamma. Det här ska inte vara en modern tolkning av Never Mind The Bollox.

Det ska vara Never Mind The Bollox. 9 %. Centennial. Citra. Stor fruktighet, tydlig beska och en liten sötma med drag åt aprikosmarmelad, mango, grapefrukt, torkad ananas och fruktkaka. Och för första gången någonsin kommer den på burk. 

När vi började arbeta med återkomsten dök en annan tanke upp: Måste den här ölen vara 9 %?

Anarchy in the IPA

Inte kan vi göra en svagare IPA som påminner om Never Mind The Bollox? Utan: Kan vi göra samma öl på 5,5 %? Det är en ganska viktig skillnad.

För Anarchy in the IPA är inte bara tänkt som ett syskon med liknande etikett och samma sorts humle. Recepten är nära besläktade. Ambitionen har varit att ta själva idén bakom Never Mind The Bollox och uttrycka den vid en annan alkoholstyrka. Centennial. Citra. Samma amerikanska utgångspunkt. Samma fokus på humlen.

Men när alkoholen och kroppen skruvas ner händer någonting. Vid 5,5 % får ölet ett rappare uttryck. Mindre kropp och alkoholvärme ger mer plats åt beskan och humlen. Helheten blir torrare, friskare och mer lättdrucken. Smaken rör sig kring passionsfrukt, honung, knäckebröd, tallbarr och grapefrukt. Fortfarande rejält med smak. Bara en annan balans. Mindre Bollox. Mer Anarchy.

God Save the Beer

Och då återstår förstås frågan: Hur långt kan man gå? Svaret är 3,5 %.

God Save the Beer tar samma tanke hela vägen ner till folkölsstyrka. Även här finns Centennial och Citra. Även här ska det vara uppenbart att det är IPA vi håller på med. Men allt har fått skruvas ner och balanseras mot den betydligt lägre alkoholhalten. Kroppen blir lättare. Beskan mer återhållsam. Humlen tydlig utan att ta över och resultatet är en Folk-IPA på 3,5 % som är frisk, humlig och löjligt lättdrucken. Stor nog att vara en IPA. Liten nog att ta en till.

Samma öl. Tre volymer.

Och någonstans där insåg vi vad vi egentligen hade gjort. Vi hade börjat med en öl från 2007 och hamnat med tre olika öl 2026. En stor, kraftfull och kompromisslös. En torrare, rappare och mer klassiskt lättdrucken. Och, en lätt, frisk och återhållsam, men fortfarande tydligt humledriven.

Det är inte ett försök att göra tre olika sorters IPA. Det är snarare ett experiment: Hur mycket kan man förändra alkoholstyrkan utan att förändra idén om ölet? För det är kanske den största skillnaden mellan 2007 och 2026. Då var själva styrkan en del av poängen. dubbel-IPA:n skulle vara stor. Mer malt. Mer humle. Mer alkohol. Mer av allt.

Nästan tjugo år senare tycker vi att samma humleidé är lika relevant vid 5,5 %. Eller 3,5 %. Stilen behöver inte sitta i siffran på burken. Och, trots allt som hänt med öl sedan 2007 är det fascinerande hur lite vi behövde förändra där allt började.

Centennial. Beska. Frukt. En amerikansk idé som letade sig till ett litet bryggeri i Sverige och blev en öl som vi fortfarande, nästan tjugo år senare, inte riktigt lyckats göra oss av med. Vi har försökt. Två gånger.

Never mind. Anarchy. God save.

Same family. Different volume.

Rockackord!

Det finns idéer som känns självklara så fort någon har fått dem. Och så finns det idéer som först låter helt fel, tills man smakar.

Dugges Cola tillhör den senare kategorin.

Cola har funnits sedan 1800-talet. Syrlig öl smaksatt med frukt, örter och kryddor har funnits ännu längre. Ändå verkade ingen riktigt ha ställt den uppenbara frågan:

Varför inte båda?

Det gjorde vi.

Jakten på smaken av cola

Att göra en öl som för tankarna till cola visade sig dock vara betydligt enklare som idé än som öl.

För cola är egentligen en ganska märklig smak. Vi känner igen den omedelbart, men försök beskriva exakt vad cola smakar. Det är citrus. Kryddor. Vanilj. Örter. Sötma. Syra. Och en massa små saker som tillsammans skapar något som smakar just… cola.

Så vi började från början.

Vi letade bland gamla botaniska colarecept, blandade kryddor, gjorde extrakt, provade olika fruktkombinationer, lade till saker och tog bort dem igen. Sedan gjorde vi om alltihop tills alla delar faktiskt började hänga ihop. 

Basen är fortfarande öl. Vatten och kornmalt, jäst och Lactobacillus. Sedan kommer limejuice, vanilj, arom och kryddor. Resultatet är en syrlig öl på 4,5% vol., bryggd för att låta frukt, kryddor, syra och den där omisskännliga colakaraktären mötas. 

Men smakar den verkligen cola?

Ja.

Och det är kanske det konstigaste med hela grejen.

Häller man upp Cola fortsätter illusionen. Färgen drar åt mörkt colabrun med röda skiftningar och aromen går mot kanel, muskot, vanilj, lime och lite ingefärshetta. Närmast kusligt lik cola, fast med en något mer örtig karaktär och lactobacillus. Det sammanfattar Cola ganska bra: det här har aldrig varit ett öl som försöker vara neutralt. 

Efter mer än 15 000 check-ins och omkring 13 600 betyg på Untappd är Cola ett sådant öl som får människor att prata om vad de egentligen har i glaset. Öl? Cola? Syrlig öl? Flytande isglass? Någonting mitt emellan? 

En idé som levt vidare

Cola dök upp första gången redan 2019. Sedan dess har idén fortsatt att utvecklas.

2021 gjorde vi Rum & Cola, där colakonceptet fick möta romfat. Och när vi flera år senare började utforska det vi kallar Cocktail Beer återvände vi till samma grundidé i Coh-La-La! Större, sötare och starkare, men med kunskapen från Cola som utgångspunkt. 

För det finns något väldigt Dugges över hela projektet.

Ta något vi redan kan, i det här fallet syrlig öl, och fråga hur långt det går att dra idén. Inte för att göra öl konstigt för sakens skull, utan för att upptäcka vad öl också kan vara.

Ibland blir svaret hallon, jordgubbar och körsbär.

Ibland blir det en cocktail.

Och ibland blir det cola.

Cola är tillbaka

Och nu är Dugges Cola Fruit & Spice Sour tillbaka på Systembolaget.

Systembolaget beskriver den som en ”kryddig, syrlig smak med inslag av cola, apelsin, kanel och ingefära” och rekommenderar den vid 6–8 °C som sällskapsdryck. 

Den kommer på 33 cl burk, håller 4,5 %, kostar 24,90 kr + pant och har artikelnummer 8322115. 

Så. En syrlig öl som smakar cola. Frukt, kryddor, lime, vanilj och Lactobacillus i ett och samma lilla röda och blå paket.

Det låter fortfarande lite konstigt.

Precis som det ska.

Dugges Cola på Systembolaget

Vad är en öl? En enkel fråga med ett ganska enkelt svar. Vatten, malt, humle och jäst. Typ.

Men vad kan en öl vara? Där blir det genast roligare.

På Dugges har vi alltid gillat att utforska den frågan. Vi har bryggt öl med frukt, bär, kryddor, kaffe, choklad och en hel massa annat. Vi har gjort öl som smakar väldigt mycket öl och öl som får en att fundera på om det man har i glaset verkligen är en öl över huvud taget.

Och någonstans där föddes Cocktail Beer. En cocktail. Som suröl.

Idén är egentligen ganska enkel: ta smakbilden från en klassisk cocktail och återskapa den som öl. Inte en cocktail med öl i. Inte en färdigblandad drink. Utan en öl, bryggd från grunden för att ge samma typ av smakupplevelse som cocktailen den inspirerats av.

Basen är vår suröl. Syrlig, frisk och byggd för att bära mycket smak. Sedan arbetar vi med sötma, frukt, citrus och aromer för att hitta balansen som gör att associationen till originalet sitter där.

För just balansen är viktig. En klassisk sour-cocktail handlar sällan bara om att vara sur. Syra möter sötma, frukt möter spritens karaktär och resultatet blir större än de enskilda delarna.

Det råkar också vara en ganska bra utgångspunkt för en öl.

Först ut: Amaretto Sour

Allt började med Amaretto Sour. Originalcocktailen bygger kring amarettolikörens söta, mandelliknande karaktär tillsammans med frisk citrus. Vår version tog samma idé och drog den genom Dugges surölsvärld.

Resultatet blev en 6-procentig Cocktail Beer där den syrliga ölbasen möter sötma, lime och mandelarom.  Det är sött. Det är syrligt. Det är mandligt, på det där mandeliga sättet. Och framför allt är det väldigt mycket Amaretto Sour. Fast öl. Och, det var precis vad vi ville åt.

Sedan åkte vi till Italien

Nästa steg blev Limoncello Sour. Limoncello är på många sätt ett tacksamt ställe att börja om man vill sudda ut gränsen mellan öl och något annat. Citronens kombination av intensiv citrus, syra, sötma och lätt beska ligger redan nära sådant vi tycker fungerar väldigt bra i suröl. Så vi tog samma grundidé och lät citronen stå i centrum.

Även här börjar ölet som just öl: pilsnermalt utgör maltbasen och vörten syras med lactobacillus innan den jäser vidare. Sedan bygger vi vidare för att komma någon helt annanstans.

Resultatet är citronigt, sötsyrligt och friskt. Mer italiensk citronlikör på is än klassisk pint på puben.

Fortfarande öl.

Brasilien nästa

Med Caipirinha Sour tog vi Cocktail Beer-idén vidare till en av världens stora klassiker. En Caipirinha är på papperet nästan löjligt enkel: cachaça, lime och socker. Men kombinationen av den aromatiska limen, syran, sötman och spritens karaktär ger drinken en väldigt tydlig identitet.

I vår öltolkning är det framför allt limen som får göra jobbet. Efter syrning och jäsning får ölet både limejuice och ytterligare limearom, samtidigt som sötman byggs upp för att balansera syran.

Resultatet är Caipirinha Sour, 6 %, en cocktail beer. Men är det verkligen öl? Japp. Och, det är lite av poängen. Öl har bryggts på otroligt många olika sätt i tusentals år, men det finns fortfarande ganska starka föreställningar om hur en öl ska smaka. Lager ska smaka så här. IPA så där. Suröl på ett tredje sätt. Vi tycker att det är roligare att fråga hur öl kan smaka.

Cocktail Beer är vårt försök att dra den frågan ytterligare ett steg. Här behöver inte humlen vara huvudpersonen. Inte malten heller. I stället använder vi ölet som ett format för att bygga en helt annan smakupplevelse.

Det gör också att Cocktail Beer kan vara öl för människor som inte tror att de gillar öl.

Gillar du Amaretto Sour men aldrig skulle beställa en IPA? Prova en Amaretto Sour som öl. Är Limoncello mer din grej än lager? Det går tydligen också att lösa. Och tycker du att en iskall Caipirinha är ungefär så bra det kan bli? Vi har en öl för det med. Det handlar inte om att välja mellan öl och cocktails. För, varför välja?

Tre hittills

Amaretto Sour var början. Limoncello Sour följde efter. Caipirinha Sour blev nummer tre.

Tre olika cocktails. Tre olika öl. Samma idé. Att ta det vi redan kan om suröl och använda det för att utforska någonting nytt. Att göra öl som kanske inte riktigt smakar som man förväntar sig att öl ska smaka. Och förhoppningsvis göra begreppet öl lite större på vägen.

Vad kommer härnäst? Well… vi säger inte att det blir en Piña Colada Sour. Men vi säger inte att det inte blir en Piña Colada Sour heller.

Cocktail Beer. Öl. Cocktail. Båda. Skål!

Idag, Måndag den 7 September, så släpper vi två nya öl på Systembolaget och på systembolaget.se! En kaka i en flaska och en cocktail fast en öl.

Det är Tiramisu – Trinidad Rum Barrel-Aged Mega Cake Stout, 15% och Caipirinha Sour – Cocktail Beer, 6%.

Ölen kommer att finnas tillgängliga på systembolagsbutiker runt om i Göteborg och beställningsbara, styckevis och utan extra kostnad, till valfri systembolagsbutik i landet genom systembolaget.se.